Underfärgsborttagning
och akromatisk repro

I teorin kan man trycka heltäckande med 400% färgmängd*, dvs 100% ton av alla fyra delfärgerna på varandra. Men i praktiken skulle det leda till stora problem med smetning och långa torktider på de allra flesta papper. Huvudpoängen med UCR/GCR är att sänka den totala färgmängden utan att ändra bildernas kulörer. Tekniken bygger på förhållandet att lika delar (lite förenklat) av cyan, magenta och gul bildar en gråton som kan ersättas med svart. Låt oss ge ett exempel (se även fig 2 och 3) med en grön färgton som består av 50% cyan, 30% magenta och 70% gul. Tonens gemensamma "gråkomponent" utgörs av 30% cyan, 30% magenta och 30% gul. Med GCR kan man då ersätta denna gråkomponent med 30% svart och därmed  minska den totala färgmängden med 60% (90-30 = 60%).

* Färgmängd är ett gängse begrepp i reprosammanhang när man talar om tonvärdet i procent. Givetvis påverkar detta även hur mycket tryckfärg som slutligen hamnar på papperet.

Vad är skillnaden mellan GCR och UCR?
GCR är en förkortning för Grey Component Replacement och UCR för Under Colour Removal. Med GCR ersätter man kulörfärgernas (cyan, magenta, gul) gemensamma gråkomponent, helt eller delvis, med svart över hela bildens färgomfång. Med UCR ersätts kulörfärgerna med svart endast i bildens neutrala skuggpartier, dvs i mörkt grå eller svarta områden.

Vilka är fördelarna med respektive metod?
UCR kan vara fördelaktigt på bestruket glättat och konsttryckspapper eftersom metoden tillåter kulörfärgerna att ge maximala valörer och mjuk teckning i bildens kulörtoner. En annan fördel jämfört med GCR är att det kan bli något lättare att göra färgkorrigeringar i tryckpressen. GCR har två fördelar gentemot UCR. Den viktigaste är att känsligheten för variationer i pressens färghållning blir mindre, vilket gör det lättare att få perfekt gråbalans. GCR bör således användas för bilder där gråbalansen är extra viktig, exempelvis svartvita som trycks i 4-färg. Dessutom blir smetningsrisken mindre eftersom metoden verkar över hela bilden.

Hur går det till?
Inställningar för GCR och UCR görs i programmet för scannern, bildbehandlingen (t.ex. Photoshop) eller i programvaran för ICC-profiler. I ett typiskt program väljer man först maximal svart färgmängd och maximal total färgmängd, och sedan om man vill tillämpa GCR eller UCR. Väljer man GCR måste även en grad (styrka) anges. I Photoshop kan man välja mellan Lätt, Medium, Stark och Maximal - beroende på hur stor del av den gemensamma gråkomponenten man vill ersätta med svart. Valet av styrka måste också anpassas till pappersvalet och tumregeln är att ju grövre (ytråare) papper som används desto högre styrka och vice versa. Väljer man för stark GCR kan finstämda toningar i bildens ljusa partier bli för hårda och svärtan för svag i skuggpartierna. Det går dock att kombinera kraftig GCR och hög svärta med hjälp av kulörfärgsaddition (UCA, Under Colour Addition). Med denna metod adderar man cyan, magenta och gul i bildens mörkaste partier för att uppnå önskad svärtning.

Vilken färgmängd tål papperet?
Nedanstående tabell visar rekommendationer för maximal färgmängd (den högsta tillåtna summan av de fyra färgernas tonvärde) på olika papperstyper. Givetvis påverkar även andra faktorer valet av färgmängd, exempelvis tryckfärgen och tryckpressen. Har man återkommande problem med långa torktider och smetning finns det skäl att se över sina separationsinställningar.

Papperskvalitet	Färgmängd
Bestruket glättat	315 -320%
Bestruket matt/silk	300 - 310%
Obestruket	260 - 280%
Dagstidningspapper	225 - 240%